söndag 20 december 2009
Avatar
Oki - var och såg James Camerons "Avatar" i går.
Så... Vad kan man säga?
Dansar med Vargar i rymden; historien är totalt förutsägbar och man bjuds inte på några överraskningar alls. Det är de ädla vildarna Na'Vi mot de rovgiriga, kapitalistiska människorna. Hjälten som ska infiltrera "goes native" och... Ja, vi har hört den förut.
En arketypisk historia, episk - filmen är totalt PK och väldigt barntillåten. Klicheer bjuds det på i riklig mängd. Men den är inte dålig. Den är bra och "tidseffektivt" berättad; Cameron hinner trycka in mycket handling samtidigt som tempot ändå inte känns överstressat. Och Avatar är snygg som sjutton; rent löjligt snygg bitvis.
Definitivt en film som är värd att gå och se, och som lär hamna i DVD-samlingen. Svårt att sätta ett betyg. En stark 3a, svag 4a kanske.
torsdag 17 december 2009
Vi bor i Mordor!
Det är hemskt där ute... Sikten är usel. Det blåser. Snö överallt. Jag vill inte gå ut. Jag vill inte ut på läskiga vägar.
onsdag 16 december 2009
Fråga prästen
En intressant sektion på Svenska kyrkans hemsida är ”fråga prästen”.
De frågor folk skickar in dit är emellanåt märkliga men ofta vettiga. Svaren folk får är väl för det mesta helt okej, men ibland tycker jag inget vidare om dem.
Här har vi en bra fråga: ”Är kristna överlägsna andra troende? Har alltid trott på Gud men varit tveksam till Jesus..Har nu hittat vägen till honom efter att ha gått Alpha kurs och fortsatt med Beta osv..dessa har hållits ihop med Pingstkyrkan. Problemet är att jag upplever båda kursledarna, pingstpastorn och prästen från svenska kyrkan som konservativa och bokstavstroende. Inga andra troende än de kristna är bra människor och kommer till himlen osv.. Gud är Fader och Herre och allt i Bibeln är sant..Jag tycker själv att jag inte är särskilt "bra " bara för att jag är kristen och att andra troende eller icke troende skulle vara sämre människor i Guds ögon är för mig helt befängt..lika så att Gud skulle ha skapat jorden på 7 dagar..när jag ber talar jag till Modern eller ljuset..men jag känner mig ibland som en jag uppfattas som en dålig och vilseförd kristen av vissa av de andra kursdeltagarna. Tror verkligen en majoritet av Svenska Kyrkans präster att en kristen är överlägsen en annan troende och tror ni verkligen att bibeln ska tolkas bokstavligen??? Dessa frågor är viktiga för mig, likaså om homosexuell kärlek är synd...jag vill gärna gå med i Svenska Kyrkan igen men inte om ni delar de värderingar som fortfarande tycks finnas inom Pingströrelsen.
Vill påpeka att jag bor på en liten ort i Skåne.Saknar andra att diskutera dessa frågor med på ett öppet och ödmjukt sätt..har du förslag på ett forum för detta? Kanske på Internet?”
Boel Skoglund svarar - och större delen av svaret tycket jag är helt okej; men i början skriver hon något som jag absolut inte håller med om. Min kommentar i rött nedan:
”Hej och tack för ditt mejl med flera viktiga frågor.
Inom Svenska kyrkan ryms flera olika sätt att tolka och förstå bibeln, inte bara en konservativ bokstavstro som den du verkar ha mött hos prästen och pingstpastorn i den Alpha och Beta kurs du gått. Det finns präster i Svenska kyrkan som menar att bibeln ska tolkas bokstavligt, och det finns präster som inte menar det. Man kan inte säga att något av sätten att se på bibeln är fel, utan det är olika övertygelser man kommit fram till i livet. Det viktiga är att visa respekt för den som tycker annorlunda och att inte nedvärdera eller tala illa om den som har kommit fram till en annan övertygelse än vad jag själv har gjort.”
Kommentar: Men , hallå?!! Man kan VISST säga att något av sätten att se på Bibeln är fel, oavsett om det är ”olika övertygelser man kommit fram till i livet”. Ja, man ska visa respekt mot den som har en annan övertygelse men man behöver inte därför respektera själva övertygelsen. Bokstavstro är definitivt fel: orimlig, ologisk, ohistorisk och FARLIG.
En annan fråga som återfinns på kyrkans hemsida är:
”Är det ok att bära slöja som kristen kvinna? Kan jag välja att bära ansiktsslöja?”
Och igen är det Boel Skoglund som svarar:
”Hej!
Som kristen är du inte bunden av några regler som handlar om ditt yttre, som klädsel eller liknande, eftersom det Jesus har gjort för oss är allt som behövs för att vi ska kunna leva ett liv i gemenskap med Gud. Det betyder också att du som kristen är fri att se ut hur du vill - känner du att du vill bära slöja, kan ingen säga att du inte får göra det. Men det går inte att motivera t ex ansiktsslöja med hänvisning till den kristna tron, eftersom det inte finns något i den kristna tron eller traditionen som säger att kvinnor ska bära slöja.”
Kommentar: Nej, det går inte att motivera ansiktsslöja med hänvisning till den kristna tron eller traditionen - men jag skulle likväl önska att Boel Skoglund svarat i stil med:
Varför i hela friden skulle du vilja gå runt med ansiktet täckt?
Det finns ingen anledning. Det är bara i förtryckande, patriarkala kulturer man ålägger kvinnorna att gå med ansiktet täckt.
Täckt ansikte innebär försvårade möjligheter till kommunikation mellan människor.
Det handlar inte om vad man ”får” och ”inte får”; du kan gå runt i clownsminkning om du så vill. Men är det bra?
Nej till ansiktsburk!
De frågor folk skickar in dit är emellanåt märkliga men ofta vettiga. Svaren folk får är väl för det mesta helt okej, men ibland tycker jag inget vidare om dem.
Här har vi en bra fråga: ”Är kristna överlägsna andra troende? Har alltid trott på Gud men varit tveksam till Jesus..Har nu hittat vägen till honom efter att ha gått Alpha kurs och fortsatt med Beta osv..dessa har hållits ihop med Pingstkyrkan. Problemet är att jag upplever båda kursledarna, pingstpastorn och prästen från svenska kyrkan som konservativa och bokstavstroende. Inga andra troende än de kristna är bra människor och kommer till himlen osv.. Gud är Fader och Herre och allt i Bibeln är sant..Jag tycker själv att jag inte är särskilt "bra " bara för att jag är kristen och att andra troende eller icke troende skulle vara sämre människor i Guds ögon är för mig helt befängt..lika så att Gud skulle ha skapat jorden på 7 dagar..när jag ber talar jag till Modern eller ljuset..men jag känner mig ibland som en jag uppfattas som en dålig och vilseförd kristen av vissa av de andra kursdeltagarna. Tror verkligen en majoritet av Svenska Kyrkans präster att en kristen är överlägsen en annan troende och tror ni verkligen att bibeln ska tolkas bokstavligen??? Dessa frågor är viktiga för mig, likaså om homosexuell kärlek är synd...jag vill gärna gå med i Svenska Kyrkan igen men inte om ni delar de värderingar som fortfarande tycks finnas inom Pingströrelsen.
Vill påpeka att jag bor på en liten ort i Skåne.Saknar andra att diskutera dessa frågor med på ett öppet och ödmjukt sätt..har du förslag på ett forum för detta? Kanske på Internet?”
Boel Skoglund svarar - och större delen av svaret tycket jag är helt okej; men i början skriver hon något som jag absolut inte håller med om. Min kommentar i rött nedan:
”Hej och tack för ditt mejl med flera viktiga frågor.
Inom Svenska kyrkan ryms flera olika sätt att tolka och förstå bibeln, inte bara en konservativ bokstavstro som den du verkar ha mött hos prästen och pingstpastorn i den Alpha och Beta kurs du gått. Det finns präster i Svenska kyrkan som menar att bibeln ska tolkas bokstavligt, och det finns präster som inte menar det. Man kan inte säga att något av sätten att se på bibeln är fel, utan det är olika övertygelser man kommit fram till i livet. Det viktiga är att visa respekt för den som tycker annorlunda och att inte nedvärdera eller tala illa om den som har kommit fram till en annan övertygelse än vad jag själv har gjort.”
Kommentar: Men , hallå?!! Man kan VISST säga att något av sätten att se på Bibeln är fel, oavsett om det är ”olika övertygelser man kommit fram till i livet”. Ja, man ska visa respekt mot den som har en annan övertygelse men man behöver inte därför respektera själva övertygelsen. Bokstavstro är definitivt fel: orimlig, ologisk, ohistorisk och FARLIG.
En annan fråga som återfinns på kyrkans hemsida är:
”Är det ok att bära slöja som kristen kvinna? Kan jag välja att bära ansiktsslöja?”
Och igen är det Boel Skoglund som svarar:
”Hej!
Som kristen är du inte bunden av några regler som handlar om ditt yttre, som klädsel eller liknande, eftersom det Jesus har gjort för oss är allt som behövs för att vi ska kunna leva ett liv i gemenskap med Gud. Det betyder också att du som kristen är fri att se ut hur du vill - känner du att du vill bära slöja, kan ingen säga att du inte får göra det. Men det går inte att motivera t ex ansiktsslöja med hänvisning till den kristna tron, eftersom det inte finns något i den kristna tron eller traditionen som säger att kvinnor ska bära slöja.”
Kommentar: Nej, det går inte att motivera ansiktsslöja med hänvisning till den kristna tron eller traditionen - men jag skulle likväl önska att Boel Skoglund svarat i stil med:
Varför i hela friden skulle du vilja gå runt med ansiktet täckt?
Det finns ingen anledning. Det är bara i förtryckande, patriarkala kulturer man ålägger kvinnorna att gå med ansiktet täckt.
Täckt ansikte innebär försvårade möjligheter till kommunikation mellan människor.
Det handlar inte om vad man ”får” och ”inte får”; du kan gå runt i clownsminkning om du så vill. Men är det bra?
Nej till ansiktsburk!
Twisted princess
Twisted Princess: Snow White by ~jeftoon01 on deviantART
Jag är väl lite rubbad; men det här gillar jag! Kolla in "Twisted princess" på The Art of Jeffrey Thomas
söndag 13 december 2009
lördag 12 december 2009
Något för kyrkans barngrupper?
“March Round the Walls with Joshua: Wonderful Bible tale for children 3-7 tells the story of the Battle of Jericho. Simple rhythmic text and actions allow children to act out the story. Appropriate for home or school.”
Något mindre lämpligt för ”hem och skola” än Josuas bok får man väl leta efter... Det är en bloddrypande, våldsförhärligande och fullständigt vedervärdig bok.
Historiker anser att berättelserna i Josuas bok är politisk propaganda med magert eller obefintligt historiskt underlag. Berättelsen om hur Israels heliga här slaktar sig fram genom Kanaans land och förintar allt som kommer i deras väg, motsägs av andra bibelböcker som skildrar hur israeler och Kananéer lever sida vid sida med varandra och till och med (till prästernas fasa) gifter sig över folkgränserna. Kanaans olika gudomar fortsatte också att konkurrera med Jahvé under lång tid - vilket knappast vare möjligt ifall dessa gudars tillbedjare blivit så gott som utrotade.
Josuas bok är propaganda, barbarteologi av värsta sort; den lägger upp en ribba som härskares militära duglighet kunde jämföras med? Fick de jobbet gjort, som Josua, eller hade de för svag tro? Jahvé är sannerligen härskarornas Gud i Josuas bok, en avskyvärd och vidrig Gud som vill se blod flyta i floder. Det finns många ”otrevliga” porträtt av Gud i Bibeln men sådan Jahvé framställs i Josuas bok är det inte svårt att känna sympati för ärkekättaren Markions mening att Jahvé inte hade något med Jesu Kristi Fader att göra.
Josua var en general som fick jobbet gjort. När Jerikos murar föll och Israels armé stormade staden, gällde följande befallning: ”Staden och allt som finns i den skall vigas åt förintelse” (Josua 6:17)... Och så blev det: ”Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de till förintelse och högg ner” (Jos 6:21).
Lämpligt material för en barnbok, eller hur? Spädbarn, gamla gummor och gubbar, flickor, pojkar, vuxna män och kvinnor, boskap, husdjur - rubb och stubb; alla ska dö, ty det är Guds vilja. Josua var en from och duktig man; han gjorde precis som Gud ville och lät slakta alla de hemska hedningarna. Och alla djuren. Se där, en man värd att idolisera och efterfölja!
Josua - en inspirerad bok? Guds ord? En bok om folkmord och etnisk rensning, som glorifierar våld och krig och tecknar en gudsbild i mörkt blod?
Sången nedan har vi tack och lov inte i psalmboken...
Joshua fought the battle of Jericho
"There's none like good old Joshua
At the battle of Jericho"
Joshua fought the battle of Jericho
Jericho Jericho
Joshua fougth the battle of Jericho
And the walls come tumbling down
God knows that
Joshua fought the battle of Jericho
Jericho Jericho
Joshua fought the battle of Jericho
And the walls come tumbling down
Good morning sister Mary
Good morning brother John
Well I wanna stop and talk with you
Wanna tell you how I come along
I know you've heard about Joshua
He was the son of Nun
He never stopped his work until
Until the work was done
God knows that
Joshua fought the battle of Jericho
Jericho Jericho
Joshua fought the battle of Jericho
And the walls come tumbling down
You may talk about your men of Gideon
You may brag about your men of Saul
There's none like good old Joshua
At the battle of Jericho
Up to the walls of Jericho
He marched with spear in hand
Go blow them ram horns, Joshua cried
'Cause the battle is in my hands
God knows that
Joshua fought the battle of Jericho
Jericho Jericho
Joshua fought the battle of Jericho
And the walls come tumbling down
You may talk about your men of Gideon
You may brag about your king of Saul
There none like Joshua
At the battle of Jericho
They tell me, great God that Joshua’s spear
Was well nigh twelve feet long
And upon his hip was a double edged sword
And his mouth was a gospel horn
Yet bold and brave he stood
Salvation in his hand
Go blow them ram horns Joshua cried
'Cause the devil can't do you no harm
Joshua fought the battle of Jericho
Jericho Jericho
Joshua fought the battle of Jericho
And the walls come tumbling down
Up to the walls of Jericho
He marched with spear in hand
Go blow them ram horns, Joshua cried
'Cause the battle is in my hands
Then the lamb ram sheep horns began to blow
The trumpets began to sound
Old Joshua shouted glory
And the walls came tumblin' down
God knows that
Joshua fought the battle of Jericho
Jericho Jericho
Joshua fought the battle of Jericho
And the walls come tumbling down
Down, down, down, down, down
Tumblin' down
onsdag 9 december 2009
Bonde i Dagen: Önsketänkandets teologi?
Anna Sofia Bonde skriver i dagen, under rubriken: ”Önsketänkandets teologi ger varken sanning eller tröst”...
”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få ... Önskningarnas tid är här igen, om man nu inte är en sådan cyniker att man menar att nutidsmänniskan alltid tycks leva i just önskningarnas tid. Inte minst är detta påtagligt i flera av våra kyrkor just nu. Jag tänker förstås på Svenska kyrkan och Svenska missionskyrkans beslut att ändra definitionen av vad ett äktenskap är. För är inte detta beslut mer än något annat just uttryck för en önsketänkandets teologi? Önskan att alla sätt att leva är lika giltiga, också från Guds perspektiv, och därför möjliga att välsigna. Önskan att evangeliet alltid ska kunna framstå som sympatiskt för samtiden. Önskan att kyrkorna på demokratisk väg ska kunna bestämma vad Gud vill.”
Kommentar:
Mig veterligen har Svenska Kyrkan (SvK) inte beslutat att öppna möjligheten att ingå äktenskap också för samkönade par därför att ”alla sätt att leva är lika giltiga”, ej heller är detta vad beslutets förespråkare hävdar i sin argumentation.
Bonde insinuerar att beslutets förespråkare inte drivits av hederliga motiv, när hon skriver att det handlar om en ”önskan att evangeliet alltid ska kunna framstå som sympatiskt för samtiden”. Jag skulle nog vilja påstå att de som länge verkat för denna reform snarare drivits av ett patos för homosexuellas rättigheter och en övertygelse om att det inte är någon i sammanhanget relevant skillnad mellan ett heterosexuellt par som önskar avlägga löften om ömsesidig kärlek och trohet - och ett homosexuellt par med samma önskan. Jag kan naturligtvis inte säga att samtliga som röstade för nyordningen i kyrkomötets beslut haft nobla motiv eller en väl genomtänkt argumentation för sin sak - men det samma torde också gälla åtskilliga av dem som röstade mot.
Bonde menar att det är fel att rösta demokratiskt om ”vad Gud vill”.
Men Gud har aldrig själv gjort sin stämma hörd på något kyrkomöte, någon biskopssynod eller något koncilium. Han har aldrig själv materialiserat sig i talarstolen, låtit sin röst ljuda så att alla kan höra den tydligt och klart eller någonsin ”faxat” en skriftlig deklaration om vad han vill eller inte (även om det finns en del som har en bibelsyn som drar åt det hållet, också i SvK).
Jag kan förvisso säga många syrliga saker om hur SvK styrs, om hur vissa partier/nomineringsgrupper tycks betrakta kyrkan som en förlängning av den egna partiapparaten och om den teologiska (in)kompetensen hos en del kyrkorådsledamöter och de politiker som, trots att de själva inte är medlemmar av kyrkan, bestämmer hur partiets representanter i kyrkomötet ska rösta; men det är alltid människor som avgör ”vad Gud vill” och ”vad Gud inte vill”. Bortsett från i vissa sekter, där en ensam auktoritär ledare egenmäktigt avgör vad som är Guds vilja, har alla kristna kyrkor något slags beslutande organ och/eller ett läroämbete som behandlar läro- och ordningsfrågor - ibland under åberopande av gudagiven auktoritet, ibland inte. SvK:s kyrkomöte tillsätts genom demokratiska val i stor skala; man röstar på kandidater som står på lista. I många mindre kyrkor eller fria församlingar sker val till de beslutande organen genom direkta personval. I en hel del, båda stora och små kyrkor, rekryteras folk till de beslutande organen av organen själva, eller så är vissa ämbetsbärare/funktionärer självskrivna ledamöter. Hur det än ser ut, oavsett om organet är ”demokratiskt valt” eller ”odemokratiskt valt” är det alltid människor som fattar besluten. Även i fornkyrkan röstade man i lärofrågor; och majoriteten avgjorde vad som var Guds vilja och inte. Hänsyn till politiska makthavare och till opinionen har alltid spelat en roll.
Huruvida beslutet att tillåta samkönade par att ingå äktenskap är bra/dåligt eller kristet/okristet kan det råda delade meningar om; men att underkänna det för att det avgjorts genom demokratisk omröstning istället för en icke-demokratisk omröstning tycks mig något ologiskt. Jag är dessutom tämligen säker på att Bonde skulle ha ansett omröstningen helt legitim - och bindande - ifall kyrkomötet beslutat att inte öppna möjligheten för samkönade par att ingå äktenskap.
Bonde skriver: ”Ibland påpekas det förvisso från kyrkligt håll att Gud inte är någon jultomte. Men låter inte höstens beslut förstå att det är just det han är! Är troende människor (låt vara omedvetet) så påverkade av Hedenius, Dawkins och Sturmark att de själva har börjat misstänka att det kanske inte finns något solitt bakom alla gudsbilder utan att de - gudsbilderna - är mänskliga konstruktioner bortom vilka vi aldrig kan nå? Och att det skulle vara pinsamt, pretentiöst och förmätet att tro, och förstås ännu mer att påstå, att vi med hjälp av teologi skulle kunna tala om hur något faktiskt "är"? Hur det nu än är med den saken så borde vi nog vara försiktiga med att sätta likhetstecken mellan våra egna önskningar och den förmodade sanningen. Ändå görs det hela tiden.”
Kommentar:
Här får jag intrycket att Bonde vill påskina att de som röstat för/stöder den nya ordningen är ateister, eller åtminstone inte tillräckligt troende; människor som inte vet vad eller vem Gud är och inte kan skilja mellan egna önskningar och sanningen ”där ute”. Det kan däremot Bonde och andra som försvarar den gamla ordningen, tydligen. Man får anta att de har någon särskild nådegåva eller gnosis som ger dem tillträde till sanningen om Gud bortom gudsbilderna på ett sätt som vi andra inte har.
Frågan om hur mänskliga gudsbilder och tankebyggen förhåller sig till Gud-i-sig-själv kan nog varken jag, Bonde eller någon annan veta. Vi kan bara spekulera, resonera och göra antaganden och får leva med en stor osäkerhet - om vi vågar tro. Jag tror dock inte att det är Hedenius, Dawkins och Sturmark som är orsaken till att många troende idag är mindre tvärsäkra på att de vet vad Gud vill. Tron på att traditionell dogmatik, Bibel och lära skulle vara ett direkt uttryck av Guds vilja och av ”hur det är”; en ofelbar och sakrosankt ideologi höjd över all kritik och omöjlig att förändra, ändra eller rent av att frångå började ifrågasättas långt, långt innan dessa herrar ens var födda.
”Vi gillar inte att tänka på oss själva som "syndare", därför modifierar vi syndabekännelsen. Vi ogillar tanken på att världen en dag ska dömas - alltså talar vi allt mindre om Guds vrede och desto mer om öppenheten och gränslösheten i nåden. ”
Kommentar:
De som menar att kyrkomötet fattade rätt beslut är alltså obotfärdiga syndare, som inte fruktar Guds vrede och den kommande domen. Bra. Tack, då vet jag det. Gud får väl straffa mig med eviga helvetesstraff då, eftersom jag inte tycker att det är rimligt att kyrkan inte ska kunna välsigna två människor som vill avlägga löften om ömsesidig kärlek och trohet inför Gud och församling för att de är av samma kön.
”Det finns åtminstone en stor risk med denna önsketänkandets teologi. När vi suddar ut det som vi uppfattar som baksidan, exempelvis Guds vrede, så förlorar vi samtidigt framsidan, nämligen hans kärlek. Vi kan inte få det ena utan det andra. Synden och förlåtelsen. Tyngden och nåden. Människans bortvändhet och Guds utsträckta famn. Tiden och evigheten. Domen och nyskapelsen.”
Kommentar:
Jag uppfattar här att Bonde argumenterar utifrån - och för - ett system som bygger på att man framställer Gud som stor genom att betona människans litenhet, hans nåd genom att betona hans stränga dom, Guds förträfflighet genom att betona människans uselhet osv. Men då är det väl bäst att ta i ordentligt; precis som Jonathan Edwards en gång gjorde - hota rejält med helvetets fruktansvärda straff, så folk gråter av tacksamhet när de inser att Gud i sin nåd ändå kan tänka sig att skona dem (för Kristi skull)? Med andra ord; för att Guds ljus ska framstå klart måste vi teckna det mot en desto mörkare bakgrund.
Och här finns återigen tanken att de som beslutade att ge samkönade par möjligheten att ingå äktenskap i kyrkan fattade det på grund av bristande tro och kunskap; en brist som de som röstade nej och som är emot nyordningen tydligen inte lider av.
”Förr eller senare så visar det sig att önsketänkandet teologi, detta att vi skulle kunna välja ut vissa dogmer och avskaffa andra, inte har något med vare sig sanning eller tröst att göra, den är en cymbal, om än kraftigt skrällande. Den blir också märkbart inkonsekvent.”
Kommentar:
Den traditionella dogmatiken ingår i ett dogmatiskt system; den är förvisso sammansatt men kan grovt förenklat sägas bestå i en övergripande världsåskådning / metafysik, en diagnos på människans problem och en föreskriven bot som ska åtgärda detta problem. Och det är nog så att man inte utan vidare kan ”plocka ut” enskilda komponenter ur den, för de olika dogmerna stödjer sig på varandra och faller en kan man få en dominoeffekt så att hela systemet brakar ihop. Så om man tror att man utan vidare kan plocka bort eller byta ut traditionella dogmer, utan att det leder till konsekvenser för systemet som helhet, då bedrar man sig.
Men den traditionella dogmatiken är inte sanningen (med stort S och dubbel understrykning). Den gör kanske anspråk på att vara det, men - precis som en ”icke-traditionell” dogmatik - är den ett mänskligt försök att uttrycka vad man tror är sant. Och det är nog så att det pågår ett system- eller paradigmskifte inom kyrkan. Det har pågått länge men det är nog egentligen bara under de sista femtio åren som det blivit märkbart. Det äldre, traditionella systemet har lidit några rejäla nederlag. Detta att homosexuellas kärlek plötsligt erkänns som likvärdig med heterosexuellas är det senaste. Ett tidigare är att prästämbetet öppnades för kvinnor. Anna Sofia Bonde är präst. För stora delar av den världsvida kristenheten, i synnerhet de som betonar sin trohet mot kyrkans urgamla traditioner, är en sådan sak som en kvinnlig präst lika omöjligt som en fyrkantig cirkel.
Bonde fortsätter:
”I sin förra bok "Om Gud" menade Jonas Gardell att varje ansvarskännande kristen måste välja mellan GT och NT, välja bort Gamla testamentets blodtörstige Jahve till förmån för Jesus. Men nu, en bok senare, verkar Gardell inte särskilt mån om att behålla Jesus heller, i alla fall inte Jesus som kyrkan traditionellt uppfattat honom. Nu ska även Jesus dekonstrueras. Detta är förstås inte bara Jonas Gardells privata benägenhet, eller Kyrkomötets eller Missionskyrkans kyrkostyrelses. Det är en frestelse som säkert alla kristna kämpar med och som egentligen inte handlar om något mer sofistikerat än den mänskliga benägenheten att vilja slippa lyda. Non serviam. Men ett tankefel blir inte mindre fel för att det delas av många. ”
Kommentar:
Så fick vi veta det. De som tycker kyrkomötet fattade rätt beslut är ingenting annat än människor som vill slippa lyda Gud.
Ah, den heliga lydnaden! Tänk inte själv, avgör inte själv vad som är rätt, stäng av förnuftet - den tokan - och bara underkasta dig den heliga auktoriteten som talar om för dig ”hur det är” och vad Gud vill. Böj knä för påve, biskop och präst! Acceptera Bibeln som ofelbar och i alla avseenden korrekt. Tvivla inte, ifrågasätt inte - bara lyd.
Så; kontentan av krönikan är följande:
De som tycker kyrkomötets beslut var bra är antingen ateister eller åtminstone inte tillräckligt troende, de är okunniga, obotfärdiga och olydiga. De känner inte Gud.
De som tycker kyrkomötets beslut var dåligt är följaktligen sant troende, kunniga, botfärdiga och lydiga. De känner Gud.
”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få ... Önskningarnas tid är här igen, om man nu inte är en sådan cyniker att man menar att nutidsmänniskan alltid tycks leva i just önskningarnas tid. Inte minst är detta påtagligt i flera av våra kyrkor just nu. Jag tänker förstås på Svenska kyrkan och Svenska missionskyrkans beslut att ändra definitionen av vad ett äktenskap är. För är inte detta beslut mer än något annat just uttryck för en önsketänkandets teologi? Önskan att alla sätt att leva är lika giltiga, också från Guds perspektiv, och därför möjliga att välsigna. Önskan att evangeliet alltid ska kunna framstå som sympatiskt för samtiden. Önskan att kyrkorna på demokratisk väg ska kunna bestämma vad Gud vill.”
Kommentar:
Mig veterligen har Svenska Kyrkan (SvK) inte beslutat att öppna möjligheten att ingå äktenskap också för samkönade par därför att ”alla sätt att leva är lika giltiga”, ej heller är detta vad beslutets förespråkare hävdar i sin argumentation.
Bonde insinuerar att beslutets förespråkare inte drivits av hederliga motiv, när hon skriver att det handlar om en ”önskan att evangeliet alltid ska kunna framstå som sympatiskt för samtiden”. Jag skulle nog vilja påstå att de som länge verkat för denna reform snarare drivits av ett patos för homosexuellas rättigheter och en övertygelse om att det inte är någon i sammanhanget relevant skillnad mellan ett heterosexuellt par som önskar avlägga löften om ömsesidig kärlek och trohet - och ett homosexuellt par med samma önskan. Jag kan naturligtvis inte säga att samtliga som röstade för nyordningen i kyrkomötets beslut haft nobla motiv eller en väl genomtänkt argumentation för sin sak - men det samma torde också gälla åtskilliga av dem som röstade mot.
Bonde menar att det är fel att rösta demokratiskt om ”vad Gud vill”.
Men Gud har aldrig själv gjort sin stämma hörd på något kyrkomöte, någon biskopssynod eller något koncilium. Han har aldrig själv materialiserat sig i talarstolen, låtit sin röst ljuda så att alla kan höra den tydligt och klart eller någonsin ”faxat” en skriftlig deklaration om vad han vill eller inte (även om det finns en del som har en bibelsyn som drar åt det hållet, också i SvK).
Jag kan förvisso säga många syrliga saker om hur SvK styrs, om hur vissa partier/nomineringsgrupper tycks betrakta kyrkan som en förlängning av den egna partiapparaten och om den teologiska (in)kompetensen hos en del kyrkorådsledamöter och de politiker som, trots att de själva inte är medlemmar av kyrkan, bestämmer hur partiets representanter i kyrkomötet ska rösta; men det är alltid människor som avgör ”vad Gud vill” och ”vad Gud inte vill”. Bortsett från i vissa sekter, där en ensam auktoritär ledare egenmäktigt avgör vad som är Guds vilja, har alla kristna kyrkor något slags beslutande organ och/eller ett läroämbete som behandlar läro- och ordningsfrågor - ibland under åberopande av gudagiven auktoritet, ibland inte. SvK:s kyrkomöte tillsätts genom demokratiska val i stor skala; man röstar på kandidater som står på lista. I många mindre kyrkor eller fria församlingar sker val till de beslutande organen genom direkta personval. I en hel del, båda stora och små kyrkor, rekryteras folk till de beslutande organen av organen själva, eller så är vissa ämbetsbärare/funktionärer självskrivna ledamöter. Hur det än ser ut, oavsett om organet är ”demokratiskt valt” eller ”odemokratiskt valt” är det alltid människor som fattar besluten. Även i fornkyrkan röstade man i lärofrågor; och majoriteten avgjorde vad som var Guds vilja och inte. Hänsyn till politiska makthavare och till opinionen har alltid spelat en roll.
Huruvida beslutet att tillåta samkönade par att ingå äktenskap är bra/dåligt eller kristet/okristet kan det råda delade meningar om; men att underkänna det för att det avgjorts genom demokratisk omröstning istället för en icke-demokratisk omröstning tycks mig något ologiskt. Jag är dessutom tämligen säker på att Bonde skulle ha ansett omröstningen helt legitim - och bindande - ifall kyrkomötet beslutat att inte öppna möjligheten för samkönade par att ingå äktenskap.
Bonde skriver: ”Ibland påpekas det förvisso från kyrkligt håll att Gud inte är någon jultomte. Men låter inte höstens beslut förstå att det är just det han är! Är troende människor (låt vara omedvetet) så påverkade av Hedenius, Dawkins och Sturmark att de själva har börjat misstänka att det kanske inte finns något solitt bakom alla gudsbilder utan att de - gudsbilderna - är mänskliga konstruktioner bortom vilka vi aldrig kan nå? Och att det skulle vara pinsamt, pretentiöst och förmätet att tro, och förstås ännu mer att påstå, att vi med hjälp av teologi skulle kunna tala om hur något faktiskt "är"? Hur det nu än är med den saken så borde vi nog vara försiktiga med att sätta likhetstecken mellan våra egna önskningar och den förmodade sanningen. Ändå görs det hela tiden.”
Kommentar:
Här får jag intrycket att Bonde vill påskina att de som röstat för/stöder den nya ordningen är ateister, eller åtminstone inte tillräckligt troende; människor som inte vet vad eller vem Gud är och inte kan skilja mellan egna önskningar och sanningen ”där ute”. Det kan däremot Bonde och andra som försvarar den gamla ordningen, tydligen. Man får anta att de har någon särskild nådegåva eller gnosis som ger dem tillträde till sanningen om Gud bortom gudsbilderna på ett sätt som vi andra inte har.
Frågan om hur mänskliga gudsbilder och tankebyggen förhåller sig till Gud-i-sig-själv kan nog varken jag, Bonde eller någon annan veta. Vi kan bara spekulera, resonera och göra antaganden och får leva med en stor osäkerhet - om vi vågar tro. Jag tror dock inte att det är Hedenius, Dawkins och Sturmark som är orsaken till att många troende idag är mindre tvärsäkra på att de vet vad Gud vill. Tron på att traditionell dogmatik, Bibel och lära skulle vara ett direkt uttryck av Guds vilja och av ”hur det är”; en ofelbar och sakrosankt ideologi höjd över all kritik och omöjlig att förändra, ändra eller rent av att frångå började ifrågasättas långt, långt innan dessa herrar ens var födda.
”Vi gillar inte att tänka på oss själva som "syndare", därför modifierar vi syndabekännelsen. Vi ogillar tanken på att världen en dag ska dömas - alltså talar vi allt mindre om Guds vrede och desto mer om öppenheten och gränslösheten i nåden. ”
Kommentar:
De som menar att kyrkomötet fattade rätt beslut är alltså obotfärdiga syndare, som inte fruktar Guds vrede och den kommande domen. Bra. Tack, då vet jag det. Gud får väl straffa mig med eviga helvetesstraff då, eftersom jag inte tycker att det är rimligt att kyrkan inte ska kunna välsigna två människor som vill avlägga löften om ömsesidig kärlek och trohet inför Gud och församling för att de är av samma kön.
”Det finns åtminstone en stor risk med denna önsketänkandets teologi. När vi suddar ut det som vi uppfattar som baksidan, exempelvis Guds vrede, så förlorar vi samtidigt framsidan, nämligen hans kärlek. Vi kan inte få det ena utan det andra. Synden och förlåtelsen. Tyngden och nåden. Människans bortvändhet och Guds utsträckta famn. Tiden och evigheten. Domen och nyskapelsen.”
Kommentar:
Jag uppfattar här att Bonde argumenterar utifrån - och för - ett system som bygger på att man framställer Gud som stor genom att betona människans litenhet, hans nåd genom att betona hans stränga dom, Guds förträfflighet genom att betona människans uselhet osv. Men då är det väl bäst att ta i ordentligt; precis som Jonathan Edwards en gång gjorde - hota rejält med helvetets fruktansvärda straff, så folk gråter av tacksamhet när de inser att Gud i sin nåd ändå kan tänka sig att skona dem (för Kristi skull)? Med andra ord; för att Guds ljus ska framstå klart måste vi teckna det mot en desto mörkare bakgrund.
Och här finns återigen tanken att de som beslutade att ge samkönade par möjligheten att ingå äktenskap i kyrkan fattade det på grund av bristande tro och kunskap; en brist som de som röstade nej och som är emot nyordningen tydligen inte lider av.
”Förr eller senare så visar det sig att önsketänkandet teologi, detta att vi skulle kunna välja ut vissa dogmer och avskaffa andra, inte har något med vare sig sanning eller tröst att göra, den är en cymbal, om än kraftigt skrällande. Den blir också märkbart inkonsekvent.”
Kommentar:
Den traditionella dogmatiken ingår i ett dogmatiskt system; den är förvisso sammansatt men kan grovt förenklat sägas bestå i en övergripande världsåskådning / metafysik, en diagnos på människans problem och en föreskriven bot som ska åtgärda detta problem. Och det är nog så att man inte utan vidare kan ”plocka ut” enskilda komponenter ur den, för de olika dogmerna stödjer sig på varandra och faller en kan man få en dominoeffekt så att hela systemet brakar ihop. Så om man tror att man utan vidare kan plocka bort eller byta ut traditionella dogmer, utan att det leder till konsekvenser för systemet som helhet, då bedrar man sig.
Men den traditionella dogmatiken är inte sanningen (med stort S och dubbel understrykning). Den gör kanske anspråk på att vara det, men - precis som en ”icke-traditionell” dogmatik - är den ett mänskligt försök att uttrycka vad man tror är sant. Och det är nog så att det pågår ett system- eller paradigmskifte inom kyrkan. Det har pågått länge men det är nog egentligen bara under de sista femtio åren som det blivit märkbart. Det äldre, traditionella systemet har lidit några rejäla nederlag. Detta att homosexuellas kärlek plötsligt erkänns som likvärdig med heterosexuellas är det senaste. Ett tidigare är att prästämbetet öppnades för kvinnor. Anna Sofia Bonde är präst. För stora delar av den världsvida kristenheten, i synnerhet de som betonar sin trohet mot kyrkans urgamla traditioner, är en sådan sak som en kvinnlig präst lika omöjligt som en fyrkantig cirkel.
Bonde fortsätter:
”I sin förra bok "Om Gud" menade Jonas Gardell att varje ansvarskännande kristen måste välja mellan GT och NT, välja bort Gamla testamentets blodtörstige Jahve till förmån för Jesus. Men nu, en bok senare, verkar Gardell inte särskilt mån om att behålla Jesus heller, i alla fall inte Jesus som kyrkan traditionellt uppfattat honom. Nu ska även Jesus dekonstrueras. Detta är förstås inte bara Jonas Gardells privata benägenhet, eller Kyrkomötets eller Missionskyrkans kyrkostyrelses. Det är en frestelse som säkert alla kristna kämpar med och som egentligen inte handlar om något mer sofistikerat än den mänskliga benägenheten att vilja slippa lyda. Non serviam. Men ett tankefel blir inte mindre fel för att det delas av många. ”
Kommentar:
Så fick vi veta det. De som tycker kyrkomötet fattade rätt beslut är ingenting annat än människor som vill slippa lyda Gud.
Ah, den heliga lydnaden! Tänk inte själv, avgör inte själv vad som är rätt, stäng av förnuftet - den tokan - och bara underkasta dig den heliga auktoriteten som talar om för dig ”hur det är” och vad Gud vill. Böj knä för påve, biskop och präst! Acceptera Bibeln som ofelbar och i alla avseenden korrekt. Tvivla inte, ifrågasätt inte - bara lyd.
Så; kontentan av krönikan är följande:
De som tycker kyrkomötets beslut var bra är antingen ateister eller åtminstone inte tillräckligt troende, de är okunniga, obotfärdiga och olydiga. De känner inte Gud.
De som tycker kyrkomötets beslut var dåligt är följaktligen sant troende, kunniga, botfärdiga och lydiga. De känner Gud.
måndag 7 december 2009
Alternativ julsång: Death to the world
"Joy to the world" - fast tvärtom, liksom. *asgarv*
För den oinitierade: Cthulhu
Death to the world! Cthulhu's come:
Let Earth abhor this thing.
Let every mind prepare for doom,
As anguish and woe he'll bring.
Up from the sea, R'lyeh did rise:
The cultists awestruck dumb.
With ancient rites so wretched and perverse,
Cthulhu's time has come.
Death to the world! Cthulhu reigns.
The Great Old Ones Destroy
With wrath and doom, so cruel and foul,
Replete with obscene joy.
He rules the Earth with dreadful might,
And through our ghastly dreams
His twisting turning tentacles
Elicit from us maddened screams.
Cthulhu's time has come.
måndag 30 november 2009
Okunnig eller lögnaktig - döm själva
”Det har varit krig mellan islam och det kristna Europa i 1400 år påstår han [Jimmie Åkesson, SD-ledare, min anm]. Det är dåligt påläst. Den första stora konflikten mellan kristna och muslimer var korstågen för tusen år sedan. Korstågen var en västeuropeisk invasion av Mellanöstern. Tre århundraden av blodbad och terror startades definitivt inte av muslimerna. Själve påven Johannes Paulus II har offentligt bett om förlåtelse för korstågen.”
Abd al Haqq Kielan, imam.
Kommentar:
Och vad hände århundradena före korstågen, då?
Abd al Haqq Kielan, imam.
Kommentar:
Och vad hände århundradena före korstågen, då?
torsdag 19 november 2009
onsdag 18 november 2009
Happy Domssöndag!
...Det drar ihop sig till kyrkoårets sista söndag, Domssöndagen.
Då skall jag celebrera högmässa och predika. Det är minst sagt salta
texter. Episteln är 2 Pet 3:8-13, Evangeliet Matt 25:31-46.
För att komma i den rätta domedagsstämningen lyssnar jag förstås igenom
diverse olika Requiem-mässor. I söndags framfördes Mozarts Requiem i konsertform i Mariakyrkan. Mycket maffigt.
Mustigaste sekvensen i ett Requiem är normalt "Dies Irae".
"Vredens stora dag är nära,
elden då skall allt förtära,
så löd siarsångens lära.
Hela världen, skräckbetagen,
skåda skall de stränga dragen
av sin domare den dagen."
Nedan: Cherubinis "Dies Irae".
Nedan: Verdis "Dies Irae"
Nedan: Karl Jenkins & Adiemus "Dies Irae"
Nedan: Donezettis "Dies Irae"
Då skall jag celebrera högmässa och predika. Det är minst sagt salta
texter. Episteln är 2 Pet 3:8-13, Evangeliet Matt 25:31-46.
För att komma i den rätta domedagsstämningen lyssnar jag förstås igenom
diverse olika Requiem-mässor. I söndags framfördes Mozarts Requiem i konsertform i Mariakyrkan. Mycket maffigt.
Mustigaste sekvensen i ett Requiem är normalt "Dies Irae".
"Vredens stora dag är nära,
elden då skall allt förtära,
så löd siarsångens lära.
Hela världen, skräckbetagen,
skåda skall de stränga dragen
av sin domare den dagen."
Nedan: Cherubinis "Dies Irae".
Nedan: Verdis "Dies Irae"
Nedan: Karl Jenkins & Adiemus "Dies Irae"
Nedan: Donezettis "Dies Irae"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
