Mitt i lägret...

...är jag hemma en kort stund för att krama frau och klappa katter. En låda biblar och lite andra prylar som inte kom med måste också fraktas upp till Barnens ö där jag sedan förra måndagen befinner mig på Skärgårdsläger med en hoper konfirmander och medarbetare från tre församlingar.

Vädret har varit helt otroligt. Mellan "lektionspassen" har vi haft möjligheten att bada, paddla kanot, spela brännboll med cykelslang, grilla korv och andra sköna sommaraktiviteter. Jag har kunnat döpa en konfirmand JBAP-style, Jag har fått solbränna, huvudet fullt med havsvatten och en mängd hemska myggbett. Så här kul har jag inte haft med sommarläger sedan 2003!

Bloggen tar totalt sommarledigt nu.

Återkommer när jag återkommer.

Tjo!

/Jonatan

Jesaja 7:14 är inte en profetia om Jesus

Ninivie skriver i en kommentar till "När blev Jesus Gud egentligen?":

Gud har redan börjat att presentera sig i GT. Där kan du läsa att messias är Gud själv (Jes 9:6, Jes 7:14) , att han ska födas av en jungfru (Jes 7:14). detta var endast två små exempel, finns hur mycket text somhelst i GT om detta. Långt innan kyrkans historia och NT skrevs

Men Immanuelsprofetian handlar inte om Jesus, och inte om någon jungfrufödsel.

Så här lyder kapitel 7 i Jesaja, i sin helhet:

På den tid då Achas, son till Jotam, son till Ussia, var kung över Juda angrep Arams kung Resin Jerusalem tillsammans med Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte erövra staden. När man vid hovet fick veta att arameerna stod i Efraim skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen.

Då sade Herren till Jesaja: "Ta med dig din son Shear Jashuv (En rest vänder om) och gå ut och möt Achas vid slutet av kanalen från Övre dammen, på vägen till Valkarfältet, och säg till honom: Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rädd, förlora inte modet inför dessa båda rykande vedpinnar, Resin med arameerna och Remaljas son, hur de än må rasa. Arameerna har gjort upp planer mot dig, tillsammans med efraimiterna och Remaljas son, och sagt att de skall anfalla Juda. De vill sätta skräck i landet, betvinga det och göra Taveals son till kung. Men så säger Herren Gud: Det skall inte lyckas, det skall inte ske. Aram behärskas av Damaskus och Damaskus av Resin. Sextiofem år till, och Efraim blir utplånat som folk. Efraim behärskas av Samaria och Samaria av Remaljas son. Om inte er tro består, skall inte ni bestå."

Vidare sade Herren till Achas: "Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden."

Men Achas svarade: "Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov."

Då sade Jesaja: "Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, (Gud med oss). Grädde och honung skall han leva av när han har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. Ty innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda skall det land vars båda kungar du fasar för lämnas öde. Herren skall låta dig och ditt folk och din faders ätt drabbas av sådana tider som det inte har varit sedan Efraim lösgjorde sig från Juda - kungen av Assyrien."

Den dagen skall Herren locka hit flugorna längst bort vid Egyptens floder och bina i Assyrien. Hela svärmen skall komma och slå ner i bäckraviner och klippskrevor, bland törnen och snår. Den dagen skall Herren med den lejda kniven från andra sidan Eufrat - kungen av Assyrien - raka av håret från huvud och kön, även skägget skär den bort. Den dagen skall var och en hålla en ko och två får. Ändå skall man få så mycket mjölk att man kan leva av grädde. Ja, av grädde och honung skall alla leva som är kvar i landet. Den dagen skall den jord som nu har tusen vinstockar och värderas till tusen siklar silver bli full av tistel och törne. Med pil och båge skall man gå dit, ty landet blir fullt av tistel och törne. De berg där man nu arbetar med hacka skall man hålla sig borta från på grund av tistel och törne. Där skall korna släppas på bete och fåren trampa ner.

Hur man kan få ”Immanuelsprofetian” till att bli en förutsägelse om en händelse någon gång i en avlägsen framtid i förhållande till Jesajas tid är fullständigt obegripligt. Den här texten är ju inte svår att förstå. Kung Achas är rädd, för hans fientliga grannar har samlat en stor här och invaderat hans land. Profeten uppmanar honom att inte vara rädd, för Herren skall skydda - snart nog kommer fiendernas land ligga öde. "Begär ett tecken" uppmanar profeten, med andra ord: "Be Gud om ett bevis på att det jag säger stämmer." Men det vill inte Achas, för man ska ju inte sätta Herren på prov. Då blir Jesaja vred och säger: "Om du inte vill be om ett tänker Gud ge dig ett i alla fall!" Det ska bli som Herren sagt och tecknet till Achas och hans förskrämda folk är pojken som skall kallas Immanuel. Achas ska inte behöva vänta på att Gud bevisar sina ords giltighet, för den unga kvinnan (som står i bestämd artikel, alltså syftande på en speciell ung kvinna) är havande. Det sägs inte hur långt gången hennes graviditet är, men hon är redan havande. Hon skall föda en son. Pojken ska kallas Immanuel (Jesaja är förtjust i symboliska namn). Innan denne pojke blivit så stor att han lärt sig skilja på gott och ont, kommer fienderna, det vill säga kungarna av Israel och av Aram, att vara krossade. Men inte nog med det - Achas är rädd för fel fiender! En betydligt värre fiende är i antågande, sänd av Gud som en straffdom, i form av flugorna från Egypten (alltså egyptierna själva) och bina i Assyrien (alltså assyrierna själva). Kungen av Assyrien kommer förnedra Juda och Davids ätt med sin kniv. Det beskrivs som en våldsam rakning av såväl könshår som skägg och landet skall läggas öde - det skall bli fullt av tistlar och törne.

Jesaja har mer att säga om Immanuel i sitt åttonde kapitel. Där läser vi:

Åter talade Herren till mig och sade: "Detta folk förkastar Siloas vatten, som flyter så stilla, och tappar modet inför Resin och Remaljas son. Därför skall Herren låta Eufrat skölja över dem med sitt väldiga vattenflöde - kungen av Assyrien med hela hans makt. Det skall bli en flod som stiger över alla bräddar och går över alla vallar, den skall välla fram över Juda och svepa fram som en stormflod tills vattnet når upp till halsen. - Hans utbredda vingar skall täcka ditt land i hela dess vidd, Immanu El."

Den som läser Jesajas ord i kontext, inser ju att Achas måste veta vem den unga kvinnan är, för hur ska han annars kunna veta vem Immanuel är och märka att Herrens löfte går i uppfyllelse? Det är vidare inget mirakulöst med Immanuels födsel. Jesaja säger inte ett ord om att den unga kvinnan är havande genom Helig Ande utan någon mans medverkan. Immanuel är ett tecken på att Pekach och Resin inte skall segra över Achas, men Immanuel är också ett ont varsel om att kungen av Assyrien kommer och att det skall bli ett stort lidande och mycket elände - Assyrierna skall likt en översvämning fylla hela landet, tills vattnet når upp till halsen. Detta skedde också under kung Hiskias, Achas sons, regering, då Assyrierna erövrade hela landet men inte kunde ta Jerusalem.

De Thomaskristna

En av de numera utdöda kristna riktningar som tävlade med den proto-ortodoxa kyrkan om själarna under de första århundradena e.Kr är de som i facklitteraturen benämns ”Thomaskristna”, icke att förväxla med de kristna i dagens Indien som kallar sig så. Vi vet extremt lite om dem.

Liksom många andra kristna grupper identifierade denna en av Jesu apostlar som sin ”lärofader” i vilkens andliga kölvatten de stod. Den här kristna riktningen följde aposteln Thomas, han som for till Indien, och de skrifter som de producerade tillskrevs Thomas precis som andra kristna grupper kopplade ihop sin litteratur med Petrus, Johannes, Jakob eller Paulus eller någon annan.

Det vi vet - eller tror oss veta - om dem är att de var asketer (det var de flesta kristna på denna tid) och att de föreskrev celibat för alla som ville vara fullvärdiga medlemmar av kyrkan, något som är ett säkert undergångsrecept om man vill bygga en stor och blomstrande ”folkkyrka”. En folkkyrka kan aldrig vara så radikal. Den måste integrera folks naturliga livsmönster och ge plats för de ”bekväma” och "ljumma" i sina led. Den ortodoxa kyrkan fann omsider en fungerande kompromiss genom att erbjuda radikalerna ett liv i personlig egendomslöshet och celibat i kloster medan den massiva majoriteten av medlemmar levde på som vanligt med vardagsarbeten, ägodelar och barn. Men de Thomaskristna menade att celibatet hörde till - och från att ha varit en stor rörelse i proportion till det totala antalet kristna blev de med tiden en försvinnande liten sekt och gick under eller absorberades av andra kristna grupper, framförallt sådana av gnostisk karaktär.

Det fanns åtskilliga inslag av sådant som lite släpphänt kallas ”gnosticism” hos de Thomaskristna. Ett av dem var att de inte trodde att Jesus uppstått kroppsligen från de döda, utan att uppståndelsen var andlig. Men medan de flesta av gnostikerna inte trodde att Jesus var en människa, utan bara liknade en människa till det yttre, var de Thomaskristna inga doketer. De trodde på Jesus mänsklighet och inte att han var ett änglaväsen som vandrade runt i köttkostym. Men ungefär som Paulus menade de att kött och blod inte kunde ärva Guds rike och att uppståndelsen därför var en metamorfos, efter vilken Jesus (och alla som uppstår) inte längre har en fysisk kropp av kött, utan en ”kropp med ande” - en härlighetskropp från himlen. Metamorfosen var uppståndelse. Den kristna grupp som opponerade sig starkast mot de Thomaskristna var de Johanneskristna. Aggressiv polemik mot de Thomaskristna finns inbyggd i Johannesevangeliet, där Thomas beskrivs som ”tvivlaren” - en som inte förstår, som inte är med de andra när de ser den uppståndne (och som därför inte får sin apostoliska auktoritet förrän senare) och som är så ofrom att han måste övertygas om Jesu kroppsliga uppståndelse genom handfast bevisning istället för att bara tro på de andras vittnesbörd, dvs deras apostoliska auktoritet. Johannesevangeliets stycken om Thomas tvivlaren är ”stridsskrifter” mot de Thomaskristna.

I den proto-ortodoxa kyrkan, det som senare blev katolsk/ortodox kristendom, skedde en teologisk utveckling i vilket Jesu lära faktiskt hamnade i skuggan av Kyrkans lära om Jesus. Ett exempel är att medan Jesus talar om ånger och bön om förlåtelse som vägen till gudomlig förlåtelse för synder, lär proto-ortodoxin istället att det är genom att tro på Jesus som Guds son och att han dött för världens synder på korset som man för förlåtelse för synder. Ni märker förskjutningen? Från att Jesus säger ”gör så här” till att kyrkan säger ”tro så här om Jesus”. Jesus lärde vidare att Gud, på domedagen, skall döma människor efter deras gärningar, medan proto-ortodoxin - utan att helt förneka detta - drog åt att det var en rätt tro på Jesus som var den avgörande faktorn som Gud skulle döma efter.

De Thomaskristna satte Jesu lära - sådan de förstod den och bevarade den - i fokus. De var inte intresserade av kristologiska spekulationer av det slag som snart blev så oerhört viktiga i den proto-ortodoxa kyrkan. För dem handlade inte frälsning om att tro på rätt saker om Jesus, utan om att förstå Jesus rätt - för det var genom förståelse man blev frälst. Det är därför de Thomaskristnas eget Evangelium, Thomasevangeliet, inte innehåller någon berättelse om Jesu liv utan bara är en samling med Jesusord [logia]. Kringhistorien kunde ju inte frälsa någon - det var genom att förstå Jesus undervisning, som man blev frälst!

Thomasevangeliet börjar så här:

”Dessa ord är de hemliga ord som den levande Jesus sade och som Didymus Judas Thomas nedtecknade. [1] Och han (Jesus) sade: ’Den som finner uttydningen av dessa ord skall inte smaka döden’. [2] Jesus sade: ’Den som söker ska inte sluta söka förrän han finner. När han finner, blir han oroad och när han är oroad blir han förundrad och blir konung över Alltet’.”

Den som söker frälsningen och förstår, han förstår att allting han trott sig veta om denna värld är felaktigt - och det är oroande. Men sedan förstår han sanningen, och då blir han förundrad. Och när man så förstått sanningen, återvänder man till Gud och blir en del av det gudomliga. Eller som det uttrycks i logion 56: ”Den som har lärt känna världen har funnit ett lik. Den som har funnit ett lik är världen inte värdig” (eng: ”is superior to this world”). Den materiella världen är död. Men när man inser att den är just död, kan man triumfera över den i anden. När man förstått hur värdelös och död världen är, kan man lägga av sig den som en klädnad och befrias från dess begräsningar. Logion 37: ”När ni klär av er utan att skämmas och tar era kläder och lägger dem under era fötter som små barn och trampar dem, då [skall ni bli] den Levandes barn och ni behöver inte frukta.”

Frälsningen handlar alltså om att undfly den materiella världens och kroppens begränsningar.

Enligt Thomasevangeliet kommer vi människor inte från den materiella världen. Logion 50: Jesus sade: ”Om man säger till er: ’Varifrån har ni kommit?’ [Då] skall ni svara dem:’ Vi har kommit från ljuset där ljuset blev till av sig självt. Det [stod upp] och uppenbarade sig i deras bild’. Om man säger till er: ’Är ni det (ljuset)?’ så svara ’Vi är hans söner och vi är den levande faderns utvalda’”.

Enligt Thomasevangeliets Jesus kommer vi alltså från ovan, från ljusets värld, och ljusvärlden är också vårt hemland som är målet för frälsningen. Guds utvalda, den lilla skaran som förmår tolka hemligheterna rätt, skall återvända dit. Logion 49: ”Jesus sade: Saliga är de ensamma och de utvalda, ty ni skall finna riket. Ty därifrån kommer ni och dit ska ni återvända.”

Hos de Thomaskristna finns antagligen det många av oss känner igen som den gnostiska synen på den materiella världen som ett sorts fängelse för andar. Det är ju en märklig tanke, men som logion 29 säger: ”Jesus sade: Om köttet blivit till för andens skull är det ett under. Men om anden (blivit till) för kroppen är det ett större under. Men jag förundrar mig över detta hur denna stora rikedom kunde ta sin boning i denna fattigdom.”

De andar som fängslat i ”köttets värld” är liksom berusade av den och kan inte tänka klart. De är omtöcknade, blinda och döva för sanningen. Jesus kom från himlen för att få de berusade att nyktra till, Logion 28: "Jesus sade: Jag stod mitt i världen och jag uppenbarade mig för dem i en människas form [ordagrant: ’i kött’]. Jag fann dem alla druckna. Jag fann ingen av dem törstig och min själ var full av smärta för människornas skull. Ty de är blinda i sina hjärtan och ser inte att de kommit till världen tomma och söker att lämna världen tomma. Men nu är de druckna. När de nyktrat till skall de omvända sig.”

Varför är det då så att ”De döda är inte levande och de levande skall inte dö” [logion 11]? Jo, därför att de döda bara är materia, medan anden är odödlig. Varför står det: ”Den dag ni var en blev ni två” [Logion 11]? Jo, därför att människan en gång var en - en ande - men när hon stängdes in i en kropp av kött blev hon två; kropp och ande. Anden måste frälsas från kroppen för att kunna bli en igen. Frälsning är därför, enligt Thomasevangeliet, inte något som kommer till denna värld utan är en flykt från den. Den skapade världen är inte god. Den är en kosmisk katastrof och Guds rike hör inte till den materiella skapelsen utan är något andligt, inne i människan - i den ande som är fångad i kött. ”Men nu är riket i ert inre och utanför er. När ni känner er själva skall ni bli kända och ni skall förstå att ni är den levande Faderns barn. Men om ni inte känner er själva är ni i fattigdom och ni är fattigdomen” [Logion 3].

Jesus visar vägen till världstrancendens och för att uppnå sådan måste man tänka bort allting som splittrar och delar. Det gäller också könsskillnader. ”När ni gör det som är två till ett, och när ni gör det inre likt det yttre och det yttre likt det inre och det övre likt det undre, och när ni gör det manliga och det kvinnliga till ett enda, så att det manliga inte är manligt och det kvinnliga inte är kvinnligt, så ni gör ögon istället för ett öga och en hand istället för en hand och en fot istället för en fot, en bild istället för ett bild, då skall ni gå in i (riket).” [Logion 22]

Olikt de kanoniska evangelierna talar Thomasevangeliet aldrig om Israels Gud, om synd eller omvändelse. I detta evangelium är det inte Jesu död och uppståndelse som ger frälsning. Det har ingen vision om Guds rike på jorden. Istället rymmer det en myt om hur människan har en ”gudagnista” inom sig, fångad i materiens (dödens) bojor. Men denna inneboende gudomlighet kan förlösas genom kunskap och höja sig över dödens värld in i ljusets värld, varifrån den har kommit.

När blev Jesus Gud, egentligen?

Att läsa om gamla kätterier är otroligt intressant - och tankeväckande. Den tidiga kristendomen var oerhört spretig. Alla idag existerande kristna kyrkor och bekännelser är i någon mån baserade på den kristna riktning - den katolska/ortodoxa - som kom ut ur de första århundradenas ideologiska maktkamp såsom den dominerande kyrkan. Men innan den "vunnit" existerade en mångfald (alt.förvirring) som får dagens att bleka.

Det är utifrån den katolska/ortodoxa kyrkans perspektiv som de ”de andra” var avvikare, kättare, heretiker, irrlärare eller vad man nu vill kalla det. I vissa fall var gränserna naturligtvis glasklara mellan de olika kristendomsriktningarna. Proto-ortodoxi och Markionism gick till exempel inte alls bra ihop eftersom markioniterna hade två gudar (skaparguden vs den sanne guden) i sin teologi, förkastade allt judiskt och menade att Jesus varken var människa eller judarnas messias. Proto-ortodoxerna och markioniterna var så anti mot varandra att gränsen mellan de olika grupperna var lätt att se (även om en del proto-ortodoxa lärare varnade sina församlingsbor för att de, om de reste runt i asien, skulle akta sig för att fira gudstjänst med folk de inte kände eftersom markioniternas mässa var så snarlik den proto-ortodoxa att man inte märkte skillnaden förrän det s.a.s ”var för sent”). Men i en del fall var oenigheten inom proto-ortodoxin periodvis stor och det tog tid innan man slagit fast vad som var ortodoxi, rätt lära.

Som tex i frågan... När blir Jesus Gud?

Ja men - det vet väl alla? Jesus blev inte Gud. Han är ju Gud - som blev människa och nedsteg på jorden genom att födas av en jungfru och allt det där... Sann Gud av sann Gud, född och icke skapad - det är väl så trosbekännelsen lyder?

Nej, under de första två-trehundra åren av kristendom visste inte alla kristna alls att det låg till på det sättet. Trosbekännelsen fanns inte ännu.

Men det är väl bara att läsa innantill i Bibeln? Det kunde väl folk göra förr i tiden också?

Nä - under de första århundradena fanns det inget Nya Testamente. Det fanns en mängd olika skrifter och olika kristna grupper använde sig inte nödvändigtvis av samma. De fyra evangelier vi har i våra biblar rymmer de skrifter som kyrkan på trehundratalet ansåg var de ”säkra” och ”apostoliska” skrifterna, de som man menade kunde härledas till apostlar eller medarbetare till apostlar och som man på 300-talet ansåg på ett korrekt sätt förmedlade ortodox lära.

Och även när man läser det kanoniserade NT, så är det lätt att förstå hur det kunde råda delade meningar om när Jesus egentligen blev Gud i den tidiga kyrkan.

Enligt Aposteln Paulus brev till de kristna i Rom - som alla är säkra på är ett autentiskt Paulusbrev och inte ett som sannolikt är skrivet i Paulus namn av någon annan - blir Jesus insatt som Guds son i och med sin uppståndelse från de döda. Alltså - vilket Paulus inte säger, men är den rimliga slutsatsen - är Jesus före uppståndelsen inte Guds son, utan en ”vanlig” om än helig människa.

I sitt brev till de Kristna i Filippi, tycks dock Jesus vara gudomlig på något vänster redan från början, han ägde ”guds gestalt” men vakade inte över sin jämlikhet med gud utan antog en tjänares gestalt. Och sedan, när han ”till det yttre” blivit människa gick han lydnadens väg på korset och därför har Gud gett honom namnet över alla namn (dvs sitt eget) - Jesus blir alltså inte Gud med stort G förrän efter uppståndelsen/upphöjelsen, men han var något slags gud innan. Och dessutom lyckas Paulus låta som en gnostiker på kuppen - som att Jesus inte var en riktig människa, utan bara blev det ”till det yttre”.

Grejen är förstås att Paulus experimenterade med teologi. Han hade inte en färdig, ortodox förkunnelse som han liksom spelade upp som från en CD-skiva utan prövade sig fram. Men det är inte svårt att förstå att det kunde uppstå rätt delade meningar om vad karlen egentligen lärde ut.

Paulus lärde i vilket fall inte ut någon jungfrufödsel och det gjorde inte Markusevangeliet - det första av de fyra - heller. Markus introducerar Jesus vid dopet i Jordan där Anden kommer ner över honom som en duva. Eftersom Jesus när han dör på korset sedan undrar varför Gud har övergivit honom, är det inte svårt att förstå hur olika gnostiska grupper men också adoptionister inom den proto-ortodoxa kristenheten kunde hävda att Jesus blev Guds son genom att ”sonskapets ande” kom över (eller in) i honom vid dopet och sedan lämnade honom i döden. Ja, sedan fick han tillbaka anden igen i uppståndelsen - men före dopet var Jesus alltså en ”vanlig människa” och inte Guds son. Sedan var han Guds son därför att anden var med/i honom, men när anden lämnade honom vi korset blev han ”vanlig människa” igen - fast död. Sedan kom anden tillbaka och uppväckte honom till evigt liv, som Guds son för evigt.

Evangelisterna Matteus och Lukas lär snarare ut att Jesus blir Guds son i och med att han blir till i sin moders liv, men han är inte pre-existent utan avlas av den helige Ande i moderlivet. Han fanns inte innan, men det som kommer ut ur Marias sköte är en människa med det gudomliga sonskapet ”integrerat” i sig - även om det sedan tar tid innan Jesus blir medveten om det.

Evangelisten Johannes lär inte ut någon jungfrufödsel utan menar att Jesus är Ordet som i evigheten utgår från Gud och som har skapat världen och sedan blir människa - inkarnerar. Han är ”från evighet till evighet” Guds Son och där i ligger fröet till treenighetsläran - för annars blir ju Ordet och Gud två olika gudar (vilket ett gäng gnostiker menade att de också var, en del räknade med upp till trettio olika gudar - eller ”eoner”).

Bara inom det kanoniska NT kan man alltså se fyra olika svar på frågan ”när blev Jesus Gud” (eller Guds son).

Paulus: När han uppstod från de döda, förstås!
Markus: När han blev döpt, det är ju uppenbart.
Matteus & Lukas: När han blev avlad av helig Ande - döh!
Johannes: Vaddå blev? Han har alltid varit Gud, ju!

[Skulle man sedan fråga ett antal andra kristna författare från tiden innan proto-ortodoxin blev ortodoxi, skulle man få ännu fler svar.

Markion: Jesus är Den okände Gudens ”son”, inte Jahvés son. Jahvé är en dum gud. Så det så.

Thomas: Det är Jesus lära som är intressant, inte vem hans pappa är! Var inte så materialistisk!
Valentinus: Jesus är det främsta av ett antal ”frälsande väsen” som kommit ur himlavärlden till oss på jorden, så visst kan man kalla honom Guds son. Men det beror på vilken Gud man talar om...
Ebioniterna: Jesus är Guds son, men det handlar ingenting om ”gudomlig natur” utan om hans messianska värdighet.
Arius av Alexandria: Jesus är Guds son sedan före tiden, men han är ett skapat väsen - inte gudomlig på det sätt Gud är gudomlig!]

Vi gör helt fel om vi läser NT som ”kalla fakta” - som facit. Det finns inget facit. Vad vi har är olika författare (som representerar olika grupper, och i det kanoniska NT är det olika proto-ortodoxa gruppers röster vi hör, som brottas med frågorna. De är i full färd med att skapa teologi - de är inte färdiga, de håller fortfarande på att experimenterar med begrepp och bilder för att förklara sådana saker som relationen mellan Gud och Jesus, mellan hans lära och GT:s, mellan gudomlig och mänskligt, mellan (den judiska) historien och den nya (kristna) historien, mellan judar och hedningar etc, etc.

Top Gear: Bugatti Veyron

Apropå att Koenigsegg ska köpa SAAB... Supersportbilen från Ängelholm är en av världens starkaste och snabbaste bilar. Men Buggati Veyron är värre. Killarna på Top Gear är de enda som kan få mig det minsta intresserad av sportbilar - när man presenterar dem så här så blir man onekligen lite sugen... Tur att jag aldrig någonsin kommer ha råd med ett sådant här vidunder.

Jesus Christ Superman

Den proto-ortodoxe teologen Clemens av Alexandria (c:a 150-215)menade att Jesus kunde ändra utseende efter behag. Dessutom behövde han inte äta.

"But in the case of the Savior, it would be ludicrous to suppose that the body, as a body, demanded the necessary aids in order for its duration. For he ate, not the sake of the body, which was kept together by a holy energy, but in order that it might not enter into the minds of those who were with Him to entertain a different opionon of him; in a manner as certainly some afterwards supposed that He appeared in a phantasmal shape. But he was entirely impassible; inaccessible to any movement or feling - either pleasure or pain" (Miscellanies, 6:71.2)

Med andra ord: Jesus åt bara för att folk inte skulle få doketiska idéer (att han bara hade en skenkropp). Han hade en kropp, men en som hölls samman av helig kraft så han behövde faktiskt inte äta.

Man får anta att Jesus, enligt Clemens, gick på muggen av samma skäl - inte för att han hade något behov av det, utan för att folk inte skulle tro att hans kropp var en illusion. Antagligen menade han att Jesus simulerade alla sina kroppsliga behov.

Jag vet inte om jag skulle säga att Jesus var en "människa" utifrån sådana beskrivningar av honom. Men denna ståndpunkt ansågs helt okej på Clemens tid. Han var en ansedd teolog och har aldrig blivit kättarförklarad.

Gå en förbaskad charmkurs, människa!

Min husläkare har mycket begränsade telefontider och jag har svårt att sitta och ringa under dem. Dessutom fungerar inte alltid bokningssystemet. Så - jag ringer upp vårdscentralens sköterskor och säger att jag vill komma i kontakt med Dr NN.

Sköterska: "NN har telefontid då och då och då. Ring under den och boka."
Jag: "Jag har tyvärr svårt att sitta och ringa under de tiderna."
Sköterska: "NN har telefontid på fredag mellan klockan X och Y. Ring då."
Jag: "Jag kan tyvärr inte ringa då."
Sköterska [syrligt]: "Vad ska vi göra åt det, då?"
Jag: "Kan du inte lämna en lapp till NN och be att NN ringer mig?"
Sköterska: "NN har telefontid då och då och då. Ring under den och boka."
Jag: "Jo, men jag kan inte ringa då - jag behöver komma i kontakt med NN ändå. NN är min husläkare. Det måste väl gå att få tag på NN på något annat sätt än genom telefonbokningssystemet."
Sköterska [beskäftigt]: "Hördudu - det är MÅNGA som vill ha tag på doktorn!"
Jag: "Det tror jag säkert, jag behöver inte få tag på NN just idag - men eftersom jag inte kan ringa under telefonbokningstiden och systemet ibland inte fungerar så ber jag att du lämnar en lapp till doktorn och ber NN ringa mig!"
Sköterska [suckar]: "Jag får väl göra det då."
Jag: "TACK!"

Det ska bli mycket intressant att se ifall doktor NN också får min lapp.

Fnork!

Fick just veta av Ministranten att hans ex, som jag döpte för fyra år sedan, fick ett brev från sin församling - adresserat till "målsman för NN". I det fanns en inbjudan till att ta del av församlingens barnverksamhet. Men exet är en vuxen kvinna - inte ett litet barn.

Antagligen kollade de inte ens hennes födelsedatum utan utgick från att det rörde sig om ett barn. För SVK är helt insnöat på spädbarnsdopet. Det är därför det inte byggs dopgravar, det är därför det knappast finns några doppsalmer för unga och vuxna osv.

Bomba en präst?

Det var väl fint att man på detta sätt drog in pengar till världens barn, men är det verkligen sunt att ställa upp på sådan här självförnedring? Läs:"Träffa din präst med våt svamp"

Det går säkert att hitta en fin teologisk motivation till att låta sig själv - just i egenskap av präst - bli bombad med blöta svampar. Man ska bära sitt kors, inte tro att man är förmer än andra, man ska bjuda på sig själv etc...

Men jag gillar det inte. Inte alls.

Camilla Grepe skriver bra om saken på sin blogg.

Pat Condell i högform

“I don’t think that the violent maniac of the Old Testament would be capable of creating a single radish - let alone an entire world. For one thing, a God who is afraid of new ideas is certainly no creator. But also his eagerness to be worshipped tells us that this is an extremely shallow individual, which is a little worrying since we’re supposed to be created in his image.”

“We are not his children at all. In fact he’s our child - and he’s a very, very bad boy.”

“The god of the OT reads if he’s auditioning for the role of Satan, it will be hard to image a more malevolent entity.”


Den verbale ateisten Pat Condell lyckas vara stenhård och underhållande och besvärande intressant samtidigt. Den här filmsnutten innehåller några riktiga pärlor.

Det onda geniet

Hittat i biblioteket i Amaurot.



*asgarv*

Gick Jesus på muggen?

I mitt ständigt pågående studium av kätterier (betänk att ingen ortodoxi skulle finnas ifall det inte fanns heretiker att ta avstånd ifrån) har jag hittat en riktigt skojig grupp från 500-talet: Afthartodoketoi (från aftharsia = oförgänglighet och dokeo = jag tycker eller det synes mig).

Enligt Afthartodoketoi var Kristus, ända ifrån Ordets förening med kött i Marias sköte, oförmögen att lida. Förmågan att lida kroppslig skada, känna smärta och lidande, drabbas av sjukdom och lyten - den är nämligen en rutten frukt av synden och eftersom Jesus var alltigenom syndfri, till både kropp och själ, var han alltså osårbar och kunde inte lida.

Men icke desto mindre led han och dog för världens synder. Han kunde nämligen tillåta sin kropp att drabbas av skada, sår och smärta. När Jesus gisslades, lät han sin kropp bli sårad. När de hamrade spikar i honom, gav han spikarna tillåtelse att tränga in i det oförgängliga köttet. När han blödde på korset var det för att han nådigt gav blodet sin tillåtelse att lämna kroppen och när han dog - ja det var förstås för att han lät sig själv dö. Det var inte tortyren och korset som dödade honom - nej, Jesus gav upp sin ande. Detta gjorde han av fri vilja för människans frälsning skull och inte därför att han med nödvändighet var underkastad samma naturlagar som andra människor sorterar under.

Frågan är då: behövde Jesus äta? Enligt evangelierna åt och drack han ju - men ett svar i Afthartodoketoi-anda borde rimligen vara att han frivilligt underkastade sig ätande liksom för att ”solidarisera sig” med sina medmänniskor.

Följdfråga: Om Jesus åt och drack - behövde han gå på muggen? Holy Crap, Batman!

Gissningsvis skulle Afthartodoketoi ha sagt att Jesus, återigen av fri vilja, underkastade sig de mänskliga villkoren och därför gav sig själv behovet att emellanåt kasta vatten eller lägga en kabel.

Men det är också möjligt att de kunde ha gått på den gnostiske teologen Valentinus linje. Valentinus skrev i sin ”epistel till Agathapous” om Jesu matsmältning. Enligt Valentinus var Jesus som en ”perfekt förbränningsmotor”. Han åt och drack, men han sket eller urinerade aldrig. Han hade en sådan enorm förmåga att tillgodogöra sig föda att ingenting han satte i sig gick till spillo. Således lämnade han inget ”avskräde” efter sig.

Man ska aldrig underskatta religionens potential för humor.

Men skämt å sido: förnekar man att Jesus var så mänsklig att han behövde skita, eller om man ens tycker frågan är ”störande” eller avvisar tanken som ”ovidkommande” - då är man banne mig en doketist som inte accepterar att Ordet verkligen blev människa. Sicket kätteri!

Men... Om man accepterar att Jesus av naturen var underkastad sådana behov som att äta, skita eller sova och om man säger att han precis som alla andra kunde känna smärta, blöda och dö utan att ”behöva ge sin särskilda tillåtelse där till” - så att man verkligen erkänner att Jesus var en riktig människa; då erkänner man väl samtidigt också att Jesus led av mänskliga begränsningar. Och bland dem finns också andliga begränsningar. Vi människor vet inte allt. Vi begår misstag. Vi säger saker som vi senare ångrar. Vi dabbar och dummar oss. Således: en mänsklig Jesus är en felbar Jesus och det innebär att allt han säger faktiskt inte kan tas som ofelbara gudomliga ord. Till och med Jesus kunde ta miste.

Och det är det rätt många kristna som har svårt att erkänna. Antagligen är den positionen kättarförklarad också...