En av de numera utdöda kristna riktningar som tävlade med den proto-ortodoxa kyrkan om själarna under de första århundradena e.Kr är de som i facklitteraturen benämns ”Thomaskristna”, icke att förväxla med de kristna i dagens Indien som kallar sig så. Vi vet extremt lite om dem.
Liksom många andra kristna grupper identifierade denna en av Jesu apostlar som sin ”lärofader” i vilkens andliga kölvatten de stod. Den här kristna riktningen följde aposteln Thomas, han som for till Indien, och de skrifter som de producerade tillskrevs Thomas precis som andra kristna grupper kopplade ihop sin litteratur med Petrus, Johannes, Jakob eller Paulus eller någon annan.
Det vi vet - eller tror oss veta - om dem är att de var asketer (det var de flesta kristna på denna tid) och att de föreskrev celibat för alla som ville vara fullvärdiga medlemmar av kyrkan, något som är ett säkert undergångsrecept om man vill bygga en stor och blomstrande ”folkkyrka”. En folkkyrka kan aldrig vara så radikal. Den måste integrera folks naturliga livsmönster och ge plats för de ”bekväma” och "ljumma" i sina led. Den ortodoxa kyrkan fann omsider en fungerande kompromiss genom att erbjuda radikalerna ett liv i personlig egendomslöshet och celibat i kloster medan den massiva majoriteten av medlemmar levde på som vanligt med vardagsarbeten, ägodelar och barn. Men de Thomaskristna menade att celibatet hörde till - och från att ha varit en stor rörelse i proportion till det totala antalet kristna blev de med tiden en försvinnande liten sekt och gick under eller absorberades av andra kristna grupper, framförallt sådana av gnostisk karaktär.
Det fanns åtskilliga inslag av sådant som lite släpphänt kallas ”gnosticism” hos de Thomaskristna. Ett av dem var att de inte trodde att Jesus uppstått kroppsligen från de döda, utan att uppståndelsen var andlig. Men medan de flesta av gnostikerna inte trodde att Jesus var en människa, utan bara liknade en människa till det yttre, var de Thomaskristna inga doketer. De trodde på Jesus mänsklighet och inte att han var ett änglaväsen som vandrade runt i köttkostym. Men ungefär som Paulus menade de att kött och blod inte kunde ärva Guds rike och att uppståndelsen därför var en metamorfos, efter vilken Jesus (och alla som uppstår) inte längre har en fysisk kropp av kött, utan en ”kropp med ande” - en härlighetskropp från himlen. Metamorfosen var uppståndelse. Den kristna grupp som opponerade sig starkast mot de Thomaskristna var de Johanneskristna. Aggressiv polemik mot de Thomaskristna finns inbyggd i Johannesevangeliet, där Thomas beskrivs som ”tvivlaren” - en som inte förstår, som inte är med de andra när de ser den uppståndne (och som därför inte får sin apostoliska auktoritet förrän senare) och som är så ofrom att han måste övertygas om Jesu kroppsliga uppståndelse genom handfast bevisning istället för att bara tro på de andras vittnesbörd, dvs deras apostoliska auktoritet. Johannesevangeliets stycken om Thomas tvivlaren är ”stridsskrifter” mot de Thomaskristna.
I den proto-ortodoxa kyrkan, det som senare blev katolsk/ortodox kristendom, skedde en teologisk utveckling i vilket Jesu lära faktiskt hamnade i skuggan av Kyrkans lära om Jesus. Ett exempel är att medan Jesus talar om ånger och bön om förlåtelse som vägen till gudomlig förlåtelse för synder, lär proto-ortodoxin istället att det är genom att tro på Jesus som Guds son och att han dött för världens synder på korset som man för förlåtelse för synder. Ni märker förskjutningen? Från att Jesus säger ”gör så här” till att kyrkan säger ”tro så här om Jesus”. Jesus lärde vidare att Gud, på domedagen, skall döma människor efter deras gärningar, medan proto-ortodoxin - utan att helt förneka detta - drog åt att det var en rätt tro på Jesus som var den avgörande faktorn som Gud skulle döma efter.
De Thomaskristna satte Jesu lära - sådan de förstod den och bevarade den - i fokus. De var inte intresserade av kristologiska spekulationer av det slag som snart blev så oerhört viktiga i den proto-ortodoxa kyrkan. För dem handlade inte frälsning om att tro på rätt saker om Jesus, utan om att förstå Jesus rätt - för det var genom förståelse man blev frälst. Det är därför de Thomaskristnas eget Evangelium, Thomasevangeliet, inte innehåller någon berättelse om Jesu liv utan bara är en samling med Jesusord [logia]. Kringhistorien kunde ju inte frälsa någon - det var genom att förstå Jesus undervisning, som man blev frälst!
Thomasevangeliet börjar så här:
”Dessa ord är de hemliga ord som den levande Jesus sade och som Didymus Judas Thomas nedtecknade. [1] Och han (Jesus) sade: ’Den som finner uttydningen av dessa ord skall inte smaka döden’. [2] Jesus sade: ’Den som söker ska inte sluta söka förrän han finner. När han finner, blir han oroad och när han är oroad blir han förundrad och blir konung över Alltet’.”Den som söker frälsningen och förstår, han förstår att allting han trott sig veta om denna värld är felaktigt - och det är oroande. Men sedan förstår han sanningen, och då blir han förundrad. Och när man så förstått sanningen, återvänder man till Gud och blir en del av det gudomliga. Eller som det uttrycks i logion 56: ”
Den som har lärt känna världen har funnit ett lik. Den som har funnit ett lik är världen inte värdig” (eng: ”is superior to this world”). Den materiella världen är död. Men när man inser att den är just död, kan man triumfera över den i anden. När man förstått hur värdelös och död världen är, kan man lägga av sig den som en klädnad och befrias från dess begräsningar. Logion 37: ”
När ni klär av er utan att skämmas och tar era kläder och lägger dem under era fötter som små barn och trampar dem, då [skall ni bli] den Levandes barn och ni behöver inte frukta.”
Frälsningen handlar alltså om att undfly den materiella världens och kroppens begränsningar.
Enligt Thomasevangeliet kommer vi människor inte från den materiella världen. Logion 50:
Jesus sade: ”Om man säger till er: ’Varifrån har ni kommit?’ [Då] skall ni svara dem:’ Vi har kommit från ljuset där ljuset blev till av sig självt. Det [stod upp] och uppenbarade sig i deras bild’. Om man säger till er: ’Är ni det (ljuset)?’ så svara ’Vi är hans söner och vi är den levande faderns utvalda’”.
Enligt Thomasevangeliets Jesus kommer vi alltså från ovan, från ljusets värld, och ljusvärlden är också vårt hemland som är målet för frälsningen. Guds utvalda, den lilla skaran som förmår tolka hemligheterna rätt, skall återvända dit. Logion 49: ”
Jesus sade: Saliga är de ensamma och de utvalda, ty ni skall finna riket. Ty därifrån kommer ni och dit ska ni återvända.”
Hos de Thomaskristna finns antagligen det många av oss känner igen som den gnostiska synen på den materiella världen som ett sorts fängelse för andar. Det är ju en märklig tanke, men som logion 29 säger: ”
Jesus sade: Om köttet blivit till för andens skull är det ett under. Men om anden (blivit till) för kroppen är det ett större under. Men jag förundrar mig över detta hur denna stora rikedom kunde ta sin boning i denna fattigdom.”
De andar som fängslat i ”köttets värld” är liksom berusade av den och kan inte tänka klart. De är omtöcknade, blinda och döva för sanningen. Jesus kom från himlen för att få de berusade att nyktra till, Logion 28: "
Jesus sade: Jag stod mitt i världen och jag uppenbarade mig för dem i en människas form [ordagrant: ’i kött’]. Jag fann dem alla druckna. Jag fann ingen av dem törstig och min själ var full av smärta för människornas skull. Ty de är blinda i sina hjärtan och ser inte att de kommit till världen tomma och söker att lämna världen tomma. Men nu är de druckna. När de nyktrat till skall de omvända sig.”
Varför är det då så att ”
De döda är inte levande och de levande skall inte dö” [logion 11]? Jo, därför att de döda bara är materia, medan anden är odödlig. Varför står det: ”
Den dag ni var en blev ni två” [Logion 11]? Jo, därför att människan en gång var en - en ande - men när hon stängdes in i en kropp av kött blev hon två; kropp och ande. Anden måste frälsas från kroppen för att kunna bli en igen. Frälsning är därför, enligt Thomasevangeliet, inte något som kommer till denna värld utan är en flykt från den. Den skapade världen är inte god. Den är en kosmisk katastrof och Guds rike hör inte till den materiella skapelsen utan är något andligt, inne i människan - i den ande som är fångad i kött. ”
Men nu är riket i ert inre och utanför er. När ni känner er själva skall ni bli kända och ni skall förstå att ni är den levande Faderns barn. Men om ni inte känner er själva är ni i fattigdom och ni är fattigdomen” [Logion 3].
Jesus visar vägen till världstrancendens och för att uppnå sådan måste man tänka bort allting som splittrar och delar. Det gäller också könsskillnader. ”
När ni gör det som är två till ett, och när ni gör det inre likt det yttre och det yttre likt det inre och det övre likt det undre, och när ni gör det manliga och det kvinnliga till ett enda, så att det manliga inte är manligt och det kvinnliga inte är kvinnligt, så ni gör ögon istället för ett öga och en hand istället för en hand och en fot istället för en fot, en bild istället för ett bild, då skall ni gå in i (riket).” [Logion 22]
Olikt de kanoniska evangelierna talar Thomasevangeliet aldrig om Israels Gud, om synd eller omvändelse. I detta evangelium är det inte Jesu död och uppståndelse som ger frälsning. Det har ingen vision om Guds rike på jorden. Istället rymmer det en myt om hur människan har en ”gudagnista” inom sig, fångad i materiens (dödens) bojor. Men denna inneboende gudomlighet kan förlösas genom kunskap och höja sig över dödens värld in i ljusets värld, varifrån den har kommit.